Så många frågor och intressanta disskutioner

Hela landet är så speciellt på grund av deras historia, den är så levande i folk här och det är så mycket saker som ännu inte är lösta för dem här, apartheiden är avskaffad men den har satt så djupa spår och segregationen är fortfarande påtaglig. Hur ska det här landets nya demokrati fungera. Jag läser mycket om det, ser filmer och försöker förstå men det är svårt. Det är ett så hårt och krävande liv de lever här, mycket hat åt olika håll, bitterhet, våldtäkter, rån, mord, fattigdom, alkoholism. Allt följer varandra i en underlig cirkel. Det är väldigt lätt att ta på sig västvärldens vidriga exploaterande av afrika och känna skuld för mycket av det. Och mycket av skiten som fanns då lever kvar i attityder mot varandra nu.Vi har besökt ett av de största townshippen, khayelitsa. De kallar de inte för kåkstäder. Här bor flera miljoner människor i plåtskjul, en del har rinnande vatten, el och toalett men en del har inget av dessa. Ofta är det möbler och tv och massa hushålls saker där inne men det är trångt så klart å hela familjen i ett rum. De bor långt utanför staden och måste pendla in, men det är farligt att gå ut när det är mörkt.Jag blir så arg och ledsen och det går inte ens att börja förstå, historierna vi får höra är ibland fruktansvärda. Och nu börjar regeringen rensa upp inför 2010, det är bra så klart men blir också orättvist. De flesta på skolan kommer från dessa områden, de går på NATA för att lära sig grunderna, läsa, skriva, räkna och livskunskap. En massa saker som tas för självklart att man vet om samhället( om man är vit och uppväxt med det). Det är så långt ifrån problemen vi har i Sverige men jag slås åter å återigen av att den värme och livsglädje och humanitet som finns här, den kärlek och öppenhet som finns i möten här, den naturliga vi har allt tillsammans”jag är därför att vi är” är så långt ifrån “sköt ditt så sköter jag mitt gnäll Sverige”. det är som att verkligheten är lite mer verklig här.och jag tvingas vara lite mer verklig här.