En vecka till opening night

ojojojoj nu går dagarna alldeles för fort helt plötsligt, jag hinner knappt med. meningen med en blogg är väl att man ska skriva varje dag men va tusan. Nu är det veckan innan premiär vilket betyder att vi jobbar mest hela tiden. Idag hade vi vårt första genomdrag och eftersom vi ligger lite efter av olika anledningar så var det också första med testpublik. de var studenterna på skolan som kom med härliga hejjarop efteråt. dom är fantastiskt fina och några av dem jobbar som assistenter till flera i teamet för att lära sig mer om ljud, ljus och kostym. vårt rum börjar bli skitigare och skitigare det gick från flygplats till att nu vara ett gammalt förråd på en militärbas med sand från öknen. väldigt kul men sand överallt.

genomdraget det gick ändå helt okej med tanke på att texten fortfarande inte är helt klar och vi klipper och klistrar fortfarande. känns väldigt läbbigt dock att det bara är en vecka kvar, helt galet. Lisa som jag spelar blir yngre och yngre och mer och mer lik stina 20 år första gången i Guinea, beredd att rädda världen....nostalgin översvämmar.
Alla fall nu är kostym klart och hela scenen, gradänger och stolar är nya och på plats och helt plötsligt här en dag fanns det en ny vägg så numera har vi också en foajé. Jag har blivit blond igen och som alltid när jag går till frisören så lyckas jag ju vara så otydlig så det jag minst av allt vill ha blir det jag får, alltså jag skulle klippa topparna och kom hem med page...... jag fattar inte hur det alltid blir samma sak enda skillnaden nu var att mamma inte fick det obligatoriska gråt samtalet på väg hem från frisören. Jag har nu kommit över själva klipp grejen men min roll måste ha långt hår..... så nu får vi beställa hår från sverige och förlänga..... haha jag som har sparat i 2 år....... alla fall blond snart långt hår och snart knall brun, inte för det är fantastiskt väder utan för jag måste använda brun utan sol två ggr per dag för rollens skull. jaaaa vad gör man inte för teateer

En massa roliga söta djur finns det här!!

Godahoppsudden å valar

Mitt i allt kaos som varit här händer det också en massa fantastiskt. Vi har möten med personer varje dag som berättar om sina liv och det fysiska har blivit för mig något som verkligen hjälpt mitt i all frustration. Yogan är en sån upptäckt och igår sprang vi på en dansk kille som hade en kurs här i kontaktimpro som vi hängde på och det blev så coolt. Tre timmar möten med människor från hela världen i en danssal utan prat. Det var precis vad som behövdes för att bli grundad igen och som alltid vad är det med afrika och mig och medelålders män som dyker upp och löser saker i kriser???….( Johanna du vet J ) Återigen naturen är helt otrolig och att klättra i bergen ger såå mycket energi och inspiration. Förra veckan var vi på godahoppsudden, vilket måste vara bland det vackraste ställena på jorden. Det havet som finns där, två hav möts i ett fantasi landskap med stränder, ängar där det springer strutsar, klippor fulla av fågelbon och bergskedjan som bara är så magiskt det går inte att förklara men jag fattar nu uttrycket att något är så vackert så man tappar andan. Men det som hittills varit helt makalöst var förra helgen då vi åkte till en vik där valarna kommer in en gång per år för att föda. Vi hade hoppats att det vore häftigt att se några valarna…. .. Det var så många så det gick knappt att räkna. Och dom var så nära, stora kolosser som lekte i vågorna, blåste och det bästa av allt en av dem fick spatt och hade världens show för oss och hoppade och hoppade kanske tio gånger. Vi bara skrek rakt ut, alla andra såg på oss som om vi var idioter men va fan, det är inte varje dag man står och ser valar på 27 ton hoppa!! Ibland är det som att vara i en dröm här nere, på olika sätt en dröm……

Fängelset!!

Robben island

Skillnaderna i detta samhälle blir tydligare för mig varje dag, ju mer jag lär mig om det desto mer komplext och svårt är det att förstå. Och det känns som en omöjlighet att ens påstå att jag förstår. Det är så mycket olika kulturer som samsas och traditioner och stolthet som är svåra att greppa och ett arv som verkligen fortfarande är så påtagligt. Apartheid är borta men strukturerna i samhället är desamma, ekonomiskt och socialt och det blir så väldigt påtagligt. Main road åker vi varje dag, den går från city genom massa stadsdelar ut till townshippen. Och på den sträckan syns hela komplexiteten här, den går att ta på men inte att förklara och allt som oftast blir jag förvirrad över det. För mig är det mest smärtsamt tror jag att se hur människor fortfarande beter sig mot varandra. Igår var vi ute på en hipphop konsert som gjordes för “heal the hood” och artister från townshippen uppträdde, (det är en organisation som vill lyfta fram ungdomar). Mitt på gatan äger en privatfest rum i ett gigantiskt party tält, inträdet där vi var kostade 20 kronor, till tältet 300 kronor vilket så klart gör att klientelet där inne vilka är det?? Tältet omringas av vakter och hundar. Och den här gatan är den alla går ut på på helgerna men varför måste man “rub it in”. Ingen som normalt är på den gatan har råd med en sån fest.
Vi besökte Robben Island för någon vecka sedan och det var så konstigt att vara där. Guiden var en gammal fånge som suttit fängslad 13 år tror jag och att höra honom berätta om fängelselivet, visa oss runt bland cellerna, det var enormt svårt men på något sätt vackert och hårt att höra. Hur regeringen systematiskt gjorde livet för dem i fängelset till ett helvete. De sov på mattor, fick inte studera, skriva ett brev i månaden som censurerades,de fick inte skriva om någon annan där eller hur livet i fängelse var, de var dessutom fängslade med de tyngsta kriminella i syd afrika, man försökte få de olika grupperna i motståndsrörelsen mot varandra m.m m.m och till råga på allt att sitta på en ö med utsikt över hela kapstaden och taffelberget och se där på andra sidan där pågår livet, där finns min familj, det är helt onåbart att komma dit, de kan inte besöka mig och jag sitter här på obestämd tid för inget jag gjort utan för mina åsikter och för jag är “fel” färg. Dom väggarna där och den energin som fanns på det stället, det bara vibrerade av kampen som vägrade ge upp och glädjen och stoltheten i friheten. Och han genomsyrades av allt det när han berättade. Mandela satt där 18 år och skrev sin bok som han grävde ner i trädgårdslandet för de inte skulle ta den eftersom man inte fick berätta eller dokumentera om fängelset.
Konstigt igen med det vackra mitt i hemska historien.

En liten uppdatering bara

Vad händer egentligen här nere? Ja det är en massa massa, med själva projektet har det varit en ganska tung tid de sista två veckorna men efter mycket möten, lite gråt och kriser åt olika håll så tror jag att det kanske börjar lösa sig. Vi vet mer i nästa vecka. Hittills så har vi jobbat på med våra olika manus versioner och försöker få ihop det vilket väl visat sig svårare än vi trodde men snart så hoppas vi den berömda nyckeln tänker visa sig.
Teamet har nu börjat bygga om scenen och foajén eftersom det läcker från taket och sist det var stor-regn insåg vi att det typ fanns inga trösklar så allt vatten forsar in under scenen. Scenografin är på gång och vi börjar få kostym så sakteliga så det rullar på. Kanske äntligen har vi också hittat en frisör så jag äntligen ska få klippa och färga håret, e ju inte helt lätt eftersom jag här har världens konstigaste hårkvalité, om man inte går till de otroligt exklusiva frisörerna. Denna vår som skall finnas lyser däremot med sin frånvaro det bara regnar och blåser dessutom är det svinkallt inne på teatern. Från början repade vi insvepta i filtar men nu har vi gått över till fingervantar och mössa. Förra veckan var vi i en ny lokal, efter halva första dagen tyckte vi det var så otroligt kallt och fuktigt och dragit, då upptäcker vi att det är ett hål i väggen bakom en gardin…. Det är lite av ett äventyr här hela tiden, på olika sätt.

bergå bergå berg

Teatern, berget, kusten, klättring och sälar

Massa nya hobbies!!

Det händer så himla mycket här hela tiden. Idag kom alla de andra ner så nu är vi helt plötsligt dubbelt så många i ett ryck. Det är scenograf, kostymör, tekniker och scenmästare. Det är kul men nu är vi helt plötsligt “locals”. Det känns iofs som att vi har varit här sjukt länge och nu börjar det infinna sig någon liten vardag fast den är kryddad dagligen med den vackra naturen här ikring. Vi har hyrt bil så nu kör jag …aaaaa på vänster sidan!!!! helt kokkobejko första gångerna allt är ju helt tvärtom men nu jäklar har jag fått kläm på det, allt utom blinkers å vindrutetorkarna vilka e vilka??, man kan säga att det regnar väldigt ofta runt vår bil för torkarna går i ett…..men det är skönt nu har vi mer frihet att ta oss runt, det hela blir svårare eftersom man inte får vara ute då det är mörkt nämligen. Vi har en fantastisk danslärare som e såå grym och vår musiker från Mali spelar djembe som en gud! Förra veckan dansade jag tills jag ramla ihop i en liten hög. Jag har varit på en hipphopp klass. Den var tyvär urkass, hon var duktig men kunde inte lära ut och hälften gick därifrån, några vägrade göra det hon sa, några skratta åt henne, ja lite underligtvar det så de blir inge mer hipphopp.
Vi spelar biljard, det är vårt fredagsnöje, så jäkla roligt och jag måste säga att jag är rätt grym, ibland alla fall. Vi försöker ta oss till alla små fiske hamnar som ligger runtikring kap halvön, kusten är såå otroligt vacker och jag blir såå lycklig varje gång jag ser sälarna så vi är ofta på stranden. Sen har vi vandrat lite i bergen och det bästa av allt vi har börjat klättra!!! Både inomhus och ute. Det är fantastiskt, berget är helt otroligt och åt andra hållet är det bara hav. Naturen är närvarande hela tiden det är som att staden har ramlat ner mitt i berget. Jag får inte ihop de två världarna, man tittar åt vänster och det är ett landskap av berg, skog och vatten så tittar jag åt höger och där är en storstad, fabriker och townships. Det ligger ihop men är andå skiljt.det går inte att förklara.
Vi klättrade i en nationalpark igår, växterna är lite som i fjällen men berget är mjukare och rundare. Och det är så roligt, klättra hela dagen , vandra och sen köra ner till hamnen se sälarna och solnedgången och äta fantastisk god mat. Det är bara paradiset helt enkelt. Och jo vi gör också en föreställning här. Imorgon ska manuset vara klart så då får vi läsa slutet, det vet vi ännu nämligen inte hur det är….. Vi har börjat repa små scener och vi har pratat och diskuterat en hel massa, vi kommer fortsätta att diskutera, ändra och jobba fram det ihop men nu ska vi få en grund imorgon alla fall. tjing tjing

Min debut i syd afrika

Ha ha en rolig grej som hände förra veckan. Vi var på en föreställning på en teater, en grupp som kommer hit varje år och visar sin föreställning. Det är en pappa och son som liksom gör om pjäser, lite som jag hade fattat som komedi eller tja fars aktigt. De två gör alla roller……..
Det roligaste skulle vara att se publiken för de var helt galna tydligen fick vi höra. Denna hette “ Midsummer nights raider” och var någon slags historia om Shakespears liv och massor av citat från hans pjäser hela tiden, lite som Shakespeare in love fast på scenen. Alla fall dit kommer vi och då säger hon med biljetterna vill ni sitta fram eller bak, där framme kan det tänkas att de riktar sig till er. Långt bak sa vi eftersom jag AVSKYR då skådespelarna börjar prata med mig och man ska “vara med” dem. Vi kommer in och jo våra platser är rätt långt bak, det enda kruxet just nu är att ingen sitter framför oss men de kommer väl.... det går några minuter fortfarande fem rader tomt, vilket väl var att alla ville sitta långt bak och vi kom sent så våra platser som var långt bak var nu i själva verket längst fram……. Ok andas det går bra, dom kommer kanske prata lite med oss inget mer, det är nog ingen fara, bara jag inte tittar på dem. Men sen vad händer jo, in kommer pappa och son och ja man kan tänka att det verkar lite lurt att de ska spela 20 roller själva men vaddå det är som 123 schtunk, dom gör ju det. Enda skillnaden nu var att nej dom spelar dom inte själva, de ger ut roller till publiken, det var det man menade då man sa “det är så kul att titta på publiken”. hmmmm Ja det är herre män hit och dit, kungar och drottningar, hästar allt skulle vara med OCH alla fick varsinna attribut. Alla roller utom en är nu utdelade, jag är otroligt upptagen med att verka obrydd… DÅ ser jag hur sonen tar fart mot oss, riktar sig till oss och säger “ did you know you´re sitting beside the lovely young queen anne?” Ja visst är hon underbar sa jag snabbt och tittade på Pernilla som satt brevid, log brett och tänkte ha! där klarade jag mig ur den knipan. “ nice try” sa han och slängde åt mig en kjol och vips var jag Lady Anne……. Tur att vi druckit vin innan hann jag tänka. Det var många roller som fick gå upp och bli skrattade åt, de flesta var små biroller då man mest behövde stå och göra de de sa åt en att göra, faktiskt alla roller var på scen ca 3 min. Alla roller utom just Lady Anne, för Lady Anne var på scenen typ 20 min……. dansade, blev påsatt, födde barn, blev utskälld, barnet växte upp m.m. m.m. det tog aldrig slut kan man säga. Så där var jag indragen i någon slags buskis föreställning en helt vanlig torsdags kväll, en helt vanlig dag i kapstaden, helt mot min vilja och trots att jag gjort allt för att slippa, precis allt. Men ja det var rätt kul faktiskt dom var roliga och snälla mot mig alla fall och jag skrattade faktiskt en hel del själv, fast mest skrattade Pernilla... Men ja nu har jag alla fall gjort min debut här nere, helt oväntat som den unga drottning Anne som i hemlighet älskade William Shakespeare och födde hans oäkta barn!!

Så många frågor och intressanta disskutioner

Hela landet är så speciellt på grund av deras historia, den är så levande i folk här och det är så mycket saker som ännu inte är lösta för dem här, apartheiden är avskaffad men den har satt så djupa spår och segregationen är fortfarande påtaglig. Hur ska det här landets nya demokrati fungera. Jag läser mycket om det, ser filmer och försöker förstå men det är svårt. Det är ett så hårt och krävande liv de lever här, mycket hat åt olika håll, bitterhet, våldtäkter, rån, mord, fattigdom, alkoholism. Allt följer varandra i en underlig cirkel. Det är väldigt lätt att ta på sig västvärldens vidriga exploaterande av afrika och känna skuld för mycket av det. Och mycket av skiten som fanns då lever kvar i attityder mot varandra nu.Vi har besökt ett av de största townshippen, khayelitsa. De kallar de inte för kåkstäder. Här bor flera miljoner människor i plåtskjul, en del har rinnande vatten, el och toalett men en del har inget av dessa. Ofta är det möbler och tv och massa hushålls saker där inne men det är trångt så klart å hela familjen i ett rum. De bor långt utanför staden och måste pendla in, men det är farligt att gå ut när det är mörkt.Jag blir så arg och ledsen och det går inte ens att börja förstå, historierna vi får höra är ibland fruktansvärda. Och nu börjar regeringen rensa upp inför 2010, det är bra så klart men blir också orättvist. De flesta på skolan kommer från dessa områden, de går på NATA för att lära sig grunderna, läsa, skriva, räkna och livskunskap. En massa saker som tas för självklart att man vet om samhället( om man är vit och uppväxt med det). Det är så långt ifrån problemen vi har i Sverige men jag slås åter å återigen av att den värme och livsglädje och humanitet som finns här, den kärlek och öppenhet som finns i möten här, den naturliga vi har allt tillsammans”jag är därför att vi är” är så långt ifrån “sköt ditt så sköter jag mitt gnäll Sverige”. det är som att verkligheten är lite mer verklig här.och jag tvingas vara lite mer verklig här.

Meditationens och yogans underbara värld

Japp då har vi börjat med detta med yoga och meditation jag tror verkligen att det är min grej det är otroligt skönt att börja morgonen med. Jag inser mina begränsningar rätt ofta och ser hur ovig jag är men jag försöker och jag vill verkligen lyckas med detta. Det krävs dock disciplin för att inte bara gå därifrån så för mig är det lika mycket mentalträning och visa att jag kan inför mig själv. Vi har en lärare som heter lisa som guidar oss genom alla rörelser och det är lite som att det går att låtsas ibland då vi står i nån fräck rörelse att vi egentligen står i Nepal , ser ut över dalen, korna råmar och vi andas och jag möter mig själv . Hela kroppen värms upp och man blir liksom lugn och redo för dagen. Det hela är mycket behagligt.
Men sen kommer vi då till detta med meditation, inte längre samma övertygelse att detta är min grej. Fy fan. Jag hade ren och skär aggression i kroppen i 10 min, det gjorde ont i ryggen, mina ben somnade och jag ville bara skrika rakt ut och förstöra för alla andra som var där. Jag sket fullständigt i om de hade ett moment med sig själva. Nu handlar det om överlevnad. Och mitt otroliga tålamod gjorde inte det hela lättare……På riktigt fick jag hat i hela mig, vem fan tvingade mig sitta där och fokusera på min jävla överläpp och inte tänka på någonting… det går för fan inte….dumt jävla påhitt…hur kan man inte tänka på ingenting…..kan hon sluta vara så lugn…sluta låta så avslappnad .........det är något fel på min överläpp den vill inte bli fokuserad på……hon fattar inte alls vad jag går igenom…. Min kropp är inte gjord för det här…..jag ville skrika….gråta….jag ville slå ner henne………..kan hon hålla käften…..kan hon snälla säga att det är slut…..snälla sluta plåga mig…nu slår jag henne….nu gör jag det….nu g…nu..nu. Men så vad händer precis då jag är nära att ge upp släpper något i ryggen, värme sprids i hela kroppen ett ljust hav breder ut sig framför mig och jag bara svävade………så förflyter 20 underbara sekunder tills jag hör “då avslutar vi här och öppnar ögonen”. men va fan precis då jag fattade vad det hela handlade om. Precis då…Då fattade jag meditation men då var det dags att öppna ögonen…. Så jävla misslyckat. Som alla förstår var jag fortfarande otroligt lugn och sansad i detta ögonblick :) Men jaja skam den som ger sig. I´m gonna be the master of yoga tjing tjing

tränad som aldrig förr

Idag började vi yoga som vi ska ha flera gånger i veckan, igår och i måndags hade vi dans workshop med melindas kille som är dansare, vi ska få afrikansk dans lektioner en gång i veckan, trum lektioner, pilates och meditation ska vi ha, vi springer varje morgon och imorgon ska jag börja på gym. jag kommer komma hem helt ny!!
Idag fick vi dessutom ett helt nytt manus som var helt omgjort, han träffade oss och gick hem och skrev nytt. Nu ska han sitta med på repetitioner så ska han skriva efter vad som sker då vi repar, det här projektet är helt galet och till på köpet är det varmt och vackert jag fattar ingenting och i helgen ska vi åka och klättra i bergen. kan man ha det bättre!
hur hamnade jag här...... galet.tjing

Första galna veckan

Det känns som att jag har varit här helt galet länge fast det bara är 11 dagar men första veckan gick mycket ut på att lära känna varandra och våra länder och vår historia. Vi leker lekar och dansar och sjunger hela dagarna, lite som att börja en ny klass med massa teaterhögskole övningar. De som arbetar här nere på teatern är helt underbara allihop och verkligen välkomnar oss med de största famnarna och bredaste leendena. De lever dock i en värld och har en uppväxt som är långt ifrån radhuslängorna i vaxis, camping, scouterna, fjällvandra, landställe ja ni vet allt det där och det är rätt tufft att höra dem berätta om sina liv. Dom kämpar så jäkla hårt och detta land har fått utstå mycket skit. Det är lätt att känna skuld och ta på sig världens orättvisor och tycka att jag är så väldigt privilegierad och bortskämd. Jag är ju också svenne banan i gänget och står för att lära ut folkdans och visor och klapplekar från sverige. dessutom berättade jag om vår historia från forntid till medeltid. Känns väldigt underligt att sitta här och berätta om vikingar, speciellt eftersom de dagen innan dragit syd afrikas historia vilken är galet spännande. Det som dock i detta ögonblick slog mig var att allt det vi tyckte var fjantigt och larvigt tyckte de var otroligt exotiskt. Magnus Magnusson var ett jävligt tungt kunga namn och samerna hade vi disskutioner om länge länge. Alla fall vi fann likheter och olikheter i ländernas historia, vår musik, dans. vi har skrattat och gråtit lite, läst ett manus som ska skrivas om, sett en fantastisk teaterföreställning, varit på bio, shoppat i galen lyxgalleria, gått läng stranden och sett sälar. Vi slängs mellan högt och lågt, lyx och kåkstäder och fattigdom, känslorna åker berg och dalbana men denna vecka har vi kommit en liten bit på detta projektet men en lång bit på vänskapen....





måste också bara säga att vi åt lyxmiddag och firade min regissörs födelsedag på ett otroligt gammalt kolonialhus, så vackert så det inte finns. tre rätter+vin+ tårta och kaffe= 220 spänn man måste bara älska kapstan!!!! tjing

Första dagen

Vi kom alltså hit den 15 augusti på kvällen, flyget var det längsta i manna minne men utrustad med stödstrumpor och med Peshangs mammas fantastiska mackor överlevde vi. Vi bor i ett guesthouse, varsinna rum och badrum men delar köket. vi har en jucuzzi i trädgården men den får inte användas under vintern men snart e det vår och då blir det grillkvällar och bad.:)..... allafall dag ett så åkte vi till en fantastisk strand med vågor höga som hus, vi ska börja surfa snart men det är lite kallt i vattnet. staden cape town är helt fantastisk med kullar som san franscisco, hav runt omkring överallt och berget som hela tiden vakar och tittar ner på oss. och detta berg är helt magiskt det lever sitt egna liv, jag ser det från mitt fönster varje morgon och det är oilka varje dag, det skimrar och gömmer sig i molnen och andas mysterier. sedan var det första jag gjorde att baka kanelbullar och hallongrottor som vi skulle bjuda på då vi sågs dagen efter på teatern....

håll i er nu börjar det!!

ja älskade vänner och familj nu börjas det alltså. jag som aldrig någonsin har läst en blogg ska alltså ge mig ut i detta universum av bloggare. jag trodde det skulle vara rätt enkelt men tji fick jag detta är en hel vetenskap men jag ska så sakterliga försöka lära mig detta medium. till alla som jag vet har en blogg som bett mig läsa deras ber jag nu om en ofentlig ursäkt för att jag inte gjort detta men jag har liksom inte riktigt fattat vad man ska skriva om tills nu och jag lovar att titta på era..... och nu ska jag sluta låta som en tant och börja berätta. jag tittade på två andras blogg innan jag började själv, den ena var henrik schyffert den andra carolina gynning. och jag vet urvalet har jag själv undrat över och det finns liksom ingen vetenskaplig förklaring till hur valet föll på dessa två. det var de två första som kom upp då jag skrev blogg på google och det jag lärde mig där var noll och intet så den upplevelsen förde inte heller riktigt det hela framåt men jaja hur som helst..... min anledning till detta är att jag vill ju egentligen mest ha kontakt med er alla där hemma och berätta om hur jag har det här nere. jag tror att ni kan skicka meddelanden till mig eller jag hoppas det, den som vet hur detta görs är mer än välkommen. det har tagit mig tre kvällar att komma på hur man får igång skiten men ja här är den nu och ja nu kickar jag igång!!!